Bloggposter

Hallå där, köp blåbär!

Det har hunnit gå en liten stund sen jag skrev sist, sorry for that. Jag har haft det ganska stressigt på jobbet och med träningarna. Men det goda i det onda var att nu märkte jag hur viktigt träningen egentligen är för mig. Träningen fungerar som min terapi. Jag får pusta ut och svetta ut mina frustrationer samt tid för mig själv. Efteråt känner man sig redan lugnare och på bättre humör.


I lördags var jag och sprang en halv marathon i Mikkeli. Vi startade hemifrån lite före tio på morgonen under en molnig himmel. Vad skönt, att få spring i lite svalare väder. Nåja, dryga 200 km senare fanns det inte ett fjun till moln.. Så det blev hetta i alla fall. Var och åt i Rosso före och blev ganska häpen själv att märka, att jag hade inga pirr i magen beträfannde själva löpningen, men starten! Och det var ju nog en fin start, självaste Sauli Niinistö avfyrade startpistolen! 


Jag försökte ta det lugnt så jag inte tog i för hårt och blev slut halvvägs. Jag skulle kanske kunnat springa hårdare, det kändes bra hela vägen. Lite trötta var förståss musklerna de sista kilometrarna. Jag blev nionde i min klass med tiden 2:11,44. Efteråt blev det bastu och sider!


Jag har inte fått några andra fel eller krämpor efteråt heller. Inga sjuka eller spända muskler, inga skavsår, inga svarta eller lossna naglar. Nu är det bara att fortsätta täningen. Målet med den har dock kanske ändrats. Jag hade som plan att springa 5 marathons nästa år. Jag tror jag väljer bara nån av dom och satsar på Triathlon istället. Har alltid gillat alla tre, simning, cykling och löpning, skillt så varför inte kombinera?


Jag har även tagit i bruk min nya klocka. Om man nu kan använda det en klocka! Det är en Suunto Spartan Sport Wrist HR. Ni kan kolla den här. Den är ljusröd :D Den ska ni få läsa mera om nästa gång!

Camilla Niemi
05.07.2017 kl. 18:45

Billigt och bra?!

Man behöver inget annat än sina fötter för att springa. Man kan kan springa var som helst och dessutom gratis!

8Jo, det kan man väl. Men hur bekvämt är det nu sen egentligen? Att springa barfota på asfalt är inte ett alternativ för dom flesta. Så man vill ju i alla fall ha skor. Att välja skor som är bra är inte lätt, det kan ni läsa om i mitt tidigare inlägg. Men när man springer längre streckor vill man kanske ha ett och annat med sig. Så fast man behöver egentligen ingenting såklart, så är det ett stort business det där med olika prylar. Man vill tex ha bra kläder så man inte får skavsår, kläder som torkar med detsamma (man vill inte vara våt av svett i två timmar så man blir förkyld).

Jag har den senaste veckan prövat ett par nya grejer som jag tänkte berätta om. Och så klart berättar jag även om dom grejerna jag använder aktivt.

Solglasögonen på bilden är egentligen skyddsglasögon för 3 euro, funkar bra!

En av de första jag tänker på när jag ska på länk är musiken. Med eller utan? Och vad vill jag lyssna på idag? I dagens läge finns det bluetooth hörlurar speciellt för idrott med inbyggd handsfree. Dom kostar allt från 50 euro uppåt. Jag har valt att fortsätta med mina gamla trådhörlurar tillsvidare. Även mina hörlurar är gjorda för idrott, dvs att dom är vattentäta och sitter bra i örat. Trådarna brukar jag bli ganska irriterad på då dom svajar hit och dit, och sätter jag dom innerom skjortan så fastnar dom i tex behån och river i örat.


Sedan måste jag ha nånstans att sätta telefonen och hemnyckel. Så då tar jag på mig ett springbält. Nästan som en supertrendig magväska från 90-talet. Bältet har även fyra 170ml vattenflaskor som man kan ta loss. Själv brukar jag bara ta en med på längre länkar. "Problemet" med bältet är att det inte går att få stadigt, utan vikten på bältet guppar och slår mot magen och höftet hela vägen.

     

När man springer längre eller i mycket värma - som de två lapplöpningarna den här våren, så är det viktigt att ta hand om vätskebalansen. När man får vötskebrist så påverkas inte bara prestationsförmågan, men det kan dessutom bli farligt. Symptomen av att man börjar få vätskebrist är bla höjd puls, muskelkramper och frossa. Även om det inte finns mycket bevisad nytta av att använda följande hjälpmedel, så tänkte jag att om dom hjälper så är det ju ett plus och om dom ger ingen till lite hjälp så kanske det smakar gott. Jag prövade på Dexals tabletter. Dom ska hjälpa kroppen ta vara på vätskan med olika mineraler och salter. Om hjälpande effekten kan jag inte säga mycket. Man skulle blanda en citrussmakande tablett i en halv liter vatten. Smaken var bra men väldigt stark, som även själva drycken. Jag måste ta en flaska vanligt vatten till min ena falska dexalblandnig. Jag drack inte ens hälften av drycken. Den var så stark att jag fick knip i magen av den. Senare i veckan spädde jag ut den så det blev dubbel mängd och då var det redan drickbart.  

   

I lördags när jag var ute och springa 18 km så prövade jag en ryggsäck med vattenbehållare. Dom har priser från 50€ uppåt. En riktig camelbak kan kosta ett par hundra euro. Jag fick låna min pappas ryggsäck från Biltema som hananvänder på längre motorcykelresor. Det första jag märkte var att axelremmarna har ganska vassa kanter som skav i nacken. För första gången förstod jag varför många löpare köper olika Body Glide produkter som förebygger skavsår (- återigen mera prylar!) Nästa "problemet" var att sugröret eller slangen var så lång när jag sprang så gled den ut från väskan och hängde och slog mig på magen. Jag lyssnade på radio X3M på mobilappen så jag hade telefonen med men bak på ryggen. Jag tränade några gånger få telefonen bort och tog någon bild. Sedan ringde någon. Det ringde och ringde och hur jag än försökte så fick jag inte telefonen loss. Till sist så tror jag jag skrek svordomar högt. När telefonen slutade ringa utan att jag fått loss den tänkte jag pusta ut och låta bli, men radio appen började inte spela av sig själv! Fan! Jag måste knäppa opp remmarna vid bröstet och midjan och ta bort väskan för att trycka på play och sedan montera allt tillbaka. När jag sprungit färdigt och kollat vattenbehållaren kunde jag pusta ut. Det visade nästan 25 grader varmt i skuggan så det var varmt och jag hade just sprungit 18 km, ändå hade jag inte druckit mera än någon deciliter vatten. Jag klarar mig altså med något lättare system.

  

Sist men inte minst kommer klockan. Den vill jag inte springa utan. Min klocka ör en gammal Nike+ Tomtom som jag köpt som begagnad. Den mätar då tiden, pulsen (med bältet) och streckan. Den har GPS och då jag kopplar den till datorn hemma så visar den meter för meter min fart, puls och terrängens höjdändringar. Den är laddbar med usb och tål vatten. Jag följer med både puls och fart i jämförelse med varandra och vädret och allt möjligt annat. Som tex i lördags så var det hett, jag hade sovit ganksa lite och dessutom hade jag ätit dåligt dagen innan. Mitt resultat blev bättre än jag hadde hoppats på men trötta benmuskler hade jag nog. 

             Nyligen läste jag en nyhetsrubrik om någon som hade sprungit full marathon i crocs. Det fanns även ett annat reportage om en kvinna som hade sprungit i sandaler och långkjol. Man behöver ingenting för att springa och alla dom här prylarna är bara finesser, hjälpmedel som bara gör allt mera komplicerat. Kanske jag borde slopa allt annat än skorna och klockan?


 

Camilla
18.06.2017 kl. 10:38

Jag blir 30 år i höst. Jag är tokig i att springa och i böcker, god mat och naturen. Jag vill utmana mig själv och vara med om äventyr. Jag tycker det är viktigt att kunna skratta åt sig själv och ta det lugnt. Min familj består av min man och vår 4-åriga son och hemligt drömmer jag om att skaffa hund.